Är det verkligen vapenstillestånd Israel vill ha?
Onsdag, 23 april, 2008 av Hellström
Enligt expresident Carter är Hamas villig att erkänna Israel, enligt Hamas själva är det inte alls aktuellt. Men någon form av vapenstillestånd kan man uppenbarligen tänka sig att diskutera, och det är i så fall faktiskt ett nytt scenario.
Hamas har två skäl till att vilja jobba fram ett vapenstillestånd med Israel:
1. För att häva blockaden av Gaza som riskerar att leda till att gruppen tappar kontrollen over Gazas befolkning.
2. För att kunna samla på sig fler och bättre vapen och därefter kunna återuppta striderna mot Israel med ökad kraft.
Utifrån detta kan man fråga sig vilka skäl Israel har för att gå med på en föreslagen vapenvila? Huvudskälet lär vara förhoppningen att det palestinska folket därigenom successivt kan få det så pass mycket bättre att Hamas och andra militanta grupper inte kan mobilisera till ett nytt och starkare jihad enligt deras argument 2 ovan.
Huvudskälet för att inte acceptera en vapenvila är säkerhet, dvs samma skäl som man hade för att återockupera Västbanken år 2000. En avgörande anledning till detta är Israels utsatta läge. Det är som bekant ett geografiskt väldigt litet land. Att lämna Västbanken och låta Hamas bygga raketbaser på andra sidan gränsen är oroande av förståeliga skäl. Ett jaktflygplan passerar över Israels smalaste punkt på mindre än 10 sekunder, så det är inte så konstigt att man är noga med att antigen ha full kontroll över eller fullt förtroende för vad som sker i närregionen.
Det finns dessutom en obehaglig likhet mellan Hamas tendens till att bli rumsren, och Fatahs motsvarande förvandling under Arafats styre. I det läget växte Hamas och andra grupper fram som alternativ för de som inte accepterade några kompromisser med Israel. Det finns stor risk att detta skulle upprepa sig om Hamas avbryter direkta fientliga aktioner mot Israel, men inte bekymrar sig alltför mycket ifall andra grupper axlar deras terroristmantel.
Likväl kan Israel komma att gå med på en vapenvila med Hamas, helt enkelt för att få slut på raketattackerna från Gaza. Frågan är hur länge den glädjen tillåts bli beständig.
Media: Svd1, SvD2, SvD3, SvD4,
Andra intressanta bloggar om: Israel, Hamas, Hudna
Hjälpa eller stjälpa. Frågan är varför Carter är ute och lägger sig i politiken. Han var inte framgångsrik som president och blev inte omvald. Han håller ingen represententativ position. Han har blivit ombedd att inte förvirra de fredssamtal som pågår.
Har Carter inte gjort sitt? Han hjälpte till att etablera regimen i Iran som nu stödjer Hamas och Hesbollah. Han hjälpte till att underminera fredsförhandlingarna under Clinton.
Israelerna har inget förtroende för honom. Han har skrivit en starkt anti-Israel book, även om han tartillbaka termen “apartheid”, när han presenterar sin bok för judisk publik (som Brandeis Univesitet). Nära medarbetare till Carter på Carters center i Atlanta avgick för de ansåg att boken presenterade lögner och var antisemitisk.
Carter har väl tröttnat på att odla jordnötter och bygga hus. Han känner sig förnekad en andra presidentperiod. Nu är han ute på en egotrip och boktur.
Vapenvilor som tid för återhämtning och vapenförstärkning har alltid ingått i strategin gentemot Israel. Det är endast förskjutningar i det yttersta målet att eliminera nationen. Arafat talade alltid i två tungor en för västvärlden och enför arabvärlden.
Carter gör en Sten Andersson…pinsamt.
Israel kallar
1. en ockupation för “säkerhet”
2. splitterbombningar för “kirurgiska ingrepp”
vad gäller “rumsrenhet” så mördar israel många gånger fler civila än vad olika radikala palestinska grupper gör.
mellanösterns stolta demokrati:
1. Ockuperar mer mark för varje månad
2. Fängslar barn utan rättegång
3. Bygger apartheidmurar
4. Torterar fångar
5. mördar lagenligt