År 2000 reste jag genom delar av det palestinska området och träffade inte på en enda vägspärr. Totalt lär det inte ha funnits mer än ett halvt dussin, och mer än 90% av palestinierna levde under eget styre (Se Norges FN-website). Detta var verkligen ”occupation light” jämfört med andra konflikter runt om i världen. Likväl var det början till slutet av Oslo-processen som syftade till att gradvis skapa en palestinsk stat vid sidan av Israel. Båda sidor anklagade varandra för att bryta mot den överenskomna tidsplanen, och det palestinska folket var missnöjda med att deras usla levnadsförhållanden inte förbättrades tillräckligt snabbt. I det läget kom den andra intifadan som initierades eller åtminstone underblåstes av Arafat. Självmordsattackerna mot civila inne i Israel skedde ibland flera gånger i veckan, och Israel återtog slutligen kontrollen av Västbanken för att förhindra fortsatta attacker.
Detta är bakgrunden till situationen på Västbanken i dag. Med vägspärrar och barriärbyggen lyckas Israel förhindra i stort sett alla försök till attacker och det israeliska folket andas tillfälligt ut. Naturligtvis till priset av stora umbäranden på den palestinska sidan. Palestinierna, som tidigare i stor utsträckning arbetade inne i Israel, är nu utestängda från den möjligheten och vägspärrarna stoppar inte bara potentiella självmordsbombare utan även vanliga människor.
Under 40 års tid har palestinierna hävdat att ockupationen är orsaken till konflikten, medan den Israeliska sidan känt faran med att lämna Västbanken utan ett fredsavtal. FN-resolutioner har formulerats för att sedan brytas av bägge parter. PLOs gällande stadgar talar fortfarande om att förgöra staten Israel, även om man gått med på att ändra de värsta paragraferna. Hamas ståndpunkt är kristallklar och man gör ingen hemlighet av att man inte kommer att vila förrän man ”drivit judarna ut i havet”.
De är därför tråkigt att se hur grupper som Nätverket bojkotta Israel hänger fast vid sin förenklade och ensidiga bild av konflikten (VK 9/6 2007). Man påstår sig arbeta för en ”rättvis fred”, men stödjer i själva verket bara den ena sidans krav. Israel lämnade 100% av ockuperat Libanonterritorium, med följd att Hizbolla växte sig starkare och till sist attackerade Israel. Israel lämnade Gaza, med intensiva raketattacker från samma område till följd. Trots detta inbillar man sig alltså att konflikten, på något magiskt sätt, skulle upphöra om Israel lämnade Västbanken. Och det till den grad att man vill att Sverige ska bojkotta Israel. Det kommer knappast att ske, men det står naturligtvis var och en fritt att inte bara bojkotta Jaffa-apelsiner utan även de Intel-processorer och de Microsoft-programvaror som utvecklas i Israel.
Jag rekommenderar dock alla att fortsätta köpa israelisk frukt i butikerna, och att fortsätta att använda datorer. Inte för att jag ser ockupationen som ett lyckligt idealtillstånd, utan för att jag vet att en ”rättvis fred” innebär mer än att Israel lämnar Västbanken.
Publicerad i förkortad form som replik i VK Debatt 2006-06-12
