Graden av demokrati i ett samhälle handlar bl.a. om i vilken utsträckning extrema åsikter tillåts. I Sverige diskuteras t.ex. vissa prästers predikningar om homosexuella. Sverigedemokraternas rätt att medverka i TV:s soffprogram är ett annat exempel. Varje land har sina egna frågeställningar och gränser för vad demokratin och yttrandefriheten ska acceptera.
Israel tillåter dissidenter av allehanda slag att agera fritt, och ibland t.o.m. med finansiellt stöd från samhället. Ett färskt exempel är den israeliske filmregissören Eyal Sivan som, i självvald exil, varit en uttalad anti-sionist under många år. Han anser att bildandet av Israel var ett ”historiskt misstag”, han skyller anti-semitismen i Frankrike på judarnas stöd för Israel, han framställer nazisten Eichman som blott en byråkrat och han tycker att judarna själva borde gjort mer för att undgå att slaktas under kriget. Kort sagt: Han ställer inte alls upp på sitt lands värderingar och ideal. Trots detta erbjuds han nu en summa motsvarande mer än en miljon kronor av israeliska skattepengar för att göra en film om Israel inför landets 60-års-jubileum nästa år. Fler än ett ögonbryn höjs, men han kommer troligen att få pengarna, i yttrandefrihetens och demokratins namn.
Samtidigt utspelar sig ett spiondrama där Azmi Bishara, parlamentsledamot och ledare för det israeliska arabiska partiet Balad, anklagas för att ha försett främmande makt med information under det senaste Libanonkriget. Under flera år har han gjort ett antal kritiserade resor till Syrien och Libanon. I möten med Hizbollas ledare Nasrallah har han bl.a. uttalat sitt klara stöd för den väpnade kampen mot Israel. Den kampen är definitivt ingen nobel ”befrielsekamp”, utan syftar bl.a. till att utrota alla judar, var helst de må befinna sig. Att notera är att man som svensk medborgare skulle begå ett klart lagbrott om man stödde terroriststämplade Hizbolla på det sätt som Bishara har tillåtits göra på betald arbetstid som ledamot i Knesset.
Inför det allmänna valet år 2003 var Balad på väg att förbjudas som politiskt parti, men Israels högsta domstol konstaterade att partiet hade rätt att kandidera och Bishara har fritt kunnat fortsätta besöka och samarbeta med länder och regimer med vilka staten Israel är i krig. En eloge till den israeliska demokratin, och samtidigt en eloge till de israeliska araberna som tydligen inte köper Bisharas hatfyllda och israelfientliga retorik. Balad skulle kunna vara en verklig maktfaktor om israels 20% araber verkligen stödde partiet. I senaste valet erövrade man 3 av 120 platser i Knesset.
Men nu befinner sig Bishara i Qatar och har tydligen passerat en gräns för mycket, i dubbel bemärkelse. Måhända har överflödet av demokratiska rättigheter varit för svårt att hantera, och han hotas med åtal för spioneri om han återvänder. Hur det blir med den saken i praktiken återstår att se. Israels högsta domstol fattar ofta beslut som går emot såväl maktens intressen som den allmänna opinionens åsikter. Det är givetvis något som borde applåderas och stödjas, även om Israel ibland kan tyckas vara för demokratiskt för sitt eget bästa.
Publicerad i VK Debatt 2007-05-19
Azmi Bishara är ingen ”dissident”. Han är en landsförrädare, och har upprepade gånger åkt till Israels fiende Syrien för att träffa högt uppsatta Hizbollah-ledare, och uppmanat dem att anfalla Israel.
Azmi Bishara satt i israeliska Knesset!