Hamas människosyn

Efter 5 år förhandlingar verkar Israel och Hamas komma fram till att frihet för den Israeliske soldaten Gilad Shalit är värd friheten för 1000 Palestinska fångar.
Varför kom man inte överens om att utväxla en fånge mot en annan? Naturligtvis för att Hamas var 1000 gånger mindre angelägen att få hem en av sina fångar än Israel var.
Vad säger det om skillnaden i synen på människors värde?

DN SvD

Ship to Gaza – en kryssning mellan emotioner och rationalitet

Skeppen mot Gaza är nu lastade. Man kan välja att stödja aktionen utifrån emotionella, ofta benämnda ”humanitära”, grunder. Vissa deltagare har med sig brev till människorna i Gaza: “Brev som uttrycker solidaritet och kärlek”. Och hur kan man väl invända mot något så oskyldigt och vackert?

Problemet är att emotioner är väldigt känsliga och okritiska för politiska strömningar och den allmänna opinionen, Om man verkligen vill göra humanitära insatser så finns det betydligt större behov av hjälpkonvojer till andra områden än Gaza, men Palestiniernas situation har under många år, av politiska skäl, framställts som mest akut.

Emotioner är också väldigt okänsliga för fakta. Ibland slår det helt slint. Kämparna på de Svenska barrikaderna hävdar tex. att ”Lika oomtvistat är att blockaden har förödande konsekvenser”. Så är definitivt inte fallet. Israel forslar dagligen in mängder av varor, och gränsen mot Egypten är numera öppen. Om Ship to Gaza är ute på ett rent varutransportuppdrag rekommenderas definitivt den gränsövergången.

Det finns ett väldigt effektivt sätt att stoppa ockupationen av Gaza. Få Hamas att stoppa raketbeskjutningen av Israel och acceptera Israels existens!  Som en del i den kampen kan man gärna skicka brev till barnen i den Israeliska gränsstaden Sderot,  som under flera års tid tvingats använda skyddsrummen för att kunna sova om nätterna.

Risken med Ship to Gaza är att den leder till mer våld, något som både EU, USA och FN varnar för. En annan effekt är att aktionen stödjer den islamistiska terrorstämplade Hamasregimen, något som definitivt inte leder till ett bättre liv för det Palestinska folket. ”Nyttiga idioter” är en, måhända utnött, men förklemande och på alla sätt passande benämning på de som med en tår på kinden förklarar hur de stödjer Ship to Gaza och därigenom, som dom tror, det Palestinska folkets frihetskamp.

Press: DN, SvD , Expressen, SvD

Unga arga män

Enligt en artikel i DN  är det medias fel att vi sammankopplar islam och muslimer med terrorism. 85 procent av alla reportage om slam under tidiga 90-talet handlade om våld, och trenden i dag är allt tydligare.

Anledningen skulle vara svenska kyrkans behov av att bygga upp fördomar gentemot andra religioner, samt ett allmänt behov av att identifiera ”den stora fienden”: ”då östblocket och kommunismen inte längre fungerade fick islam ta vid – varför bilden av den ondskefulla muslimen kom att förstärkas.”

Vilket trams!

Anledningen till att det skrivs om islamistiska terrorister är naturligtvis att det finns människor, som i profetens namn, spränger folk i småbitar. Vad är det för konstigt med att tidningarna skriver om det? Vi tycker inte om att bli sprängda i småbitar, och vill naturligtvis läsa om vilka virrhjärnor som håller på med sånt! Att islamisterna dessutom vill krossa våra demokratiska samhällen gör naturligtvis inte saken bättre.

Detta kan leda till en felaktig uppfattning om att alla muslimer är terrorister, men det finns ingen anledning att lägga skulden på några andra än terroristerna OCH de muslimska ledarna. I bästa fall kommer uttalanden om att en god muslim inte spränger sina medmänniskor i småbitar, men därefter är det påfallande tyst.

”Den typiske terrorist som i dag skildras i svensk press är en ung muslimsk man” hävdar medieforskaren Ylva Brune enligt DN, som om det vore något felaktigt. Men nu är det dessvärre sant, och för att undvika att detta leder till att vi sammankopplar islam med terrorism vore det kraftfullt om alla unga muslimska män (alltså de som inte är terrorister) skulle organisera massdemonstrationer där dom uttrycker sitt hat mot terroristerna. Om männen tar med sig sina fruar, flickvänner och systrar skulle dom dessutom visa att deras religion tagit steget ut ur medeltiden.

Press: DN, DN, DN, SvD

Andra intressanta bloggar om terrorism

Sanningen vs. Hela sanningen

Så fick jag äntligen tid att sett filmen Israel vs. Israel. Ännu en dokumentärfilm om konflikten. Den visar hur judiska extrema bosättare terroriserar palestinierna i Hebron och hur israeliska fredsaktivister, med fara för eget liv, stödjer palestinierna. Filmen visar även f.d. israeliska soldater som tjänstgjort på Västbanken men som numera tar avstånd från militärens behandling av palestinierna. En i stort sett korrekt rapportering av palestiniernas svåra situation på Västbanken, och om den mångfald av åsikter som finns och tillåts i det pluralistiska israeliska samhället.

Men vad är egentligen syftet med filmen? Den enda rimliga slutsatsen som kan dras utifrån det som visas är att staten Israel är ansvarig för allt ont i konflikten, och att alla judar omedelbart ska slängas ut från Västbanken. Men att kräva ett sådant ovillkorligt tillbakadragande av Israel är både naivt och kontraproduktivt. Naivt därför att det ger det felaktiga intrycket av att konflikten är löst om de israeliska bosättarna lämnar Västbanken. Kontraproduktivt eftersom att Hamas skulle försätta Västbanken i brand om israelisk militär lämnar området.

Givetvis ska ockupationen upphöra, men bara som en del av en komplett freds­uppgörelse. Och det vet israelerna, de moderata palestinierna, USA, EU och FN. Man vet också att en freds­uppgörelse kommer att innebära att mellan 95 och 99 procent av all ockuperad mark lämnas över till palestinierna. Att vi, trots åtskilliga förslag enligt dessa principer, fortfarande inte sett något underskrivet fredsavtal visar att de stora oenigheterna rör andra saker. Allt detta vet alla, bortsett från den svenska flumvänstern, som tyvärr verkar innehålla en alltför stor del av våra kulturarbetare.

Så hur tänker egentligen personer såsom regissören av Israel vs. Israel när han gör sin film? Ser han sig som en opartisk rapportör av en objektiv sanning, och som en fredsälskande försvarare av absoluta humanistiska värden? Eller ser han filmskapande som ett sätt att agitera? Att göra dokumentärfilmer är sannerligen ett både effektivt och förrädiskt sätt att föra fram sina politiska åsikter. Urvalet av material är vapnet som gör att propaganda kan framställas som objektiv sanning. Slutsatsen av filmen hade nämligen blivit helt annorlunda  om den fokuserat på motsättningarna på den Palestinska sidan:

För varje judisk extremist i Hebron finns minst tio extrema islamister som gladeligen skulle slita såväl bosättare som andra israeler i stycken om dom gavs möjligheten. De finns israeliska soldaterna som vägrar tjänstgöra på ockuperad mark, men det finns även arabiska israeler som stolt tjänstgör som officerare och soldater i den israeliska krigsmakten. De israeliska fredsaktivisterna har palestinska motsvarigheter, som anser att de arabiska ledarna har en stor skuld i dagens situation, och att Israel inte nödvändigtvis är orsaken till allt elände som drabbar det palestinska samhället. En seriös dokumentärskildring borde ta upp båda perspektiven, och därigenom visa på komplexiteten i konflikten. Det räcker inte att berätta sådant som är sant. Man måste berätta hela sanningen. Men istället fick vi alltså ännu en djupdykning i enögd journalistik, taffligt förklädd till objektiv fredsälskande humanism.

Press: DN, SvD, Dagen, HD SvD2, DN2

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Lagliga idioter?:

Det borde vara möjligt att rättsligt pröva om det är tillåtet att vara så okunnig, blåögd och naiv som många av aktivisterna på Mari Marmara tycks ha varit.

Man satte sig alltså på samma båt som ett gäng islamister som förklarat att dom i slutet av resan såg fram emot martyrdöden i strid med Israeliska soldater. Därigenom agerade man både mänsklig sköld och ideologiskt alibi, och medverkade både till att resan slutade med 9 döda människor, och till att IHH och Hamas vann en stor propagandaseger.

Efteråt säger enskilda aktivister att man inte kände till att deras reskamrater var våldsamma jihadister. Ledarna för Free Gaza Movement tycks inte heller ha kollat upp vare sig IHH eller den ideologiska hemvisten för de som deltog i seglatsen. Mattias Gardell envisades med att, efter hemkomsten, kalla sina döda våldsamma kamrater för ”obeväpnade humanister” (trots att han inte var med på just den båten).

Uttrycket ”nyttiga idioter” har använts för att beskriva deras beteende ett antal gånger och det känns allt mer passande. Men är sådan här idioti ens laglig?

Press DN DN DN DN SvD SvD SvD SvD Dagen DN

Bild  Haaretz/Reuters

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Vid dagens slut

Timmarna efter den blodiga upplösningen utanför Gaza var reaktionerna från politiker och skribenter unison. Alla uttalade sig och fördömde Israels agerande. Med i stort sett ingen information om vad som hänt var alla plötsligt för ett villkorslöst öppnande av Gazas gränser. Egyptens president Mubarak föll för trycket och öppnade, temporärt, gränserna. Israel anklagades för en massaker på fredsälskande aktivister. Ytterligare några timmar senare börjar mer information finnas tillgänglig och såväl politiker som skribenter vågade tänka längre än näsan räcker innan de uttalade sig.

De aktivister som befann sig på det fartyg där dödandet skedde var uppenbarligen inga fredsälskande aktivister utan hårdföra välmotiverade jihadister med kopplingar till såväl Hamas som al-Qaida. Dom kom för att provocera, döda, och även dödas, av sina ärkefiender judarna och tackar nu Israel för publiciteten. De israeliska soldaterna uppges ha agerat i självförsvar för att förhindra att bli lynchade. Det ska även ha kastats brandbomber mot soldaterna, och det finns även videomaterial som stödjer dessa påståenden. Vad som exakt skedde är långt ifrån klarlagt, men någon ”massaker” verkar knappast ha ägt rum.

De, tidigare oomtvistliga, lagarna om territorialvattensgränser är inte längre entydiga. I krigstillstånd har ett land rätt att ingripa även på internationellt vatten. Och ingen kan egentligen hävda att det råder fred mellan Israel och Hamasstyrda Gaza (dessutom har ett land uppenbarligen rätt att genomdriva sina tull- och migrationsbestämmelser upp till 36 sjömil från kusten)

USA:s vicepresident Biden försvarar Israels rätt att borda fartygen, för att förhindra vapensmuggling. De hårda fördömandena från Europiska länderna kommer snabbt att mjukna i takt med att nya nyheter tar över på löpsedlarna.

Därför att vid dagens slut vet alla vad det egentligen handlar om: Israel slåss mot islamisterna på hemmaplan medan stora delar av den fria världen skickar trupper till Afghanistan eller Irak, i exakt samma syfte. Ingen vill att Iran etablerar raketbaser i Gaza, och då inte nödvändigtvis av omtanke för Israel. En starkt beväpnad islamistisk enklav vid Medelhavet är naturligtvis en mardröm för varje tänkande Europé.

Press DN1, DN2, SvD1, SvD2, DN3, SvD3, DN4, DN5, DN6, SvD4, DN, DN, DN SvD Svd SvD SvD DN DN DN SvD SvD

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Dom ville slåss med Israeliska soldater

Och det fick dom göra.

Så vad är problemet?

Ska vi tycka synd om dom eller vad?

Ska vi tycka att Israel borde ha väntat tills fartygen kommit innanför territorialgränsen?

Tja iofs, men vad spelar det för roll egentligen.

Dom ville slåss med Israeliska soldater,

Och det fick dom göra.

Så vad är problemet?

Press DN1, DN2, SvD1, SvD2, DN3, SvD3, DN4, DN5, DN6, SvD4, SvD5, DN6, DN7, DN8, DN9

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Det här var klokt

BLOCKADEN AV GAZA ÄR BRUTEN!

Egypten öppnar nu gränsövergången vid Rafah mellan Egypten och Gaza.

Enligt Reuters Egyptiska källa kommer gränsen att vara öppen från och med nu, och Gazaborna kan därigenom tas sig från Gaza in i Egypten. Hjälpkonvojer, såsom Free Gaza, kommer också att tillåtas passera in i Gaza. Dock med samma restriktioner som Israel har; bara mat och läkemedel tillåts.

Det verkar alltså som om ”Frihetsflottan” siktat in sig på fel gränsvakt. Jag har hela tiden undrat varför man inte försökt övertyga Egypten istället för Israel. Dom borde rimligen vara lättare att övertala. Man får hoppas att de nya ”räddningsfartyg” som planerats ankomma till Gaza nästa vecka tar vägen via Egypten. Men fan trot. Vi kommer att få se samma cirkus, och då om inte förr kanske folk inser att det inte handlar om humanitärt bistånd till Gazaborna, utan om illa dolt stöd till Hamas-regimen. Det är vad som döljs bakom den humanitära masken.

Press DN1, DN2, SvD1, SvD2, DN3, SvD3, DN4,

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Minns Jenin

Vad som egentligen skede vid bordningen av ”Frihetsflottan” utanför Gazaremsan är fortfarande oklart. Enligt Israel möttes soldaterna delvis av ”extremt våld” när de skulle hindra brott mot den egyptisk-israeliska blockaden av Gazaremsan. Enligt den andra sidan mördades sovande aktivister när nedfirade soldater öppnade eld. Även om vi mestadels får läsa och se den senare versionen så har många redan bestämt sig.

Att Turkiets premiärminister Erdogan kallar Israels agerande för ”statsterrorism” är knappast förvånande. Efter att ha blivit avklädd in på bara kroppen i en debatt mot Shimon Peres vältrar han sig intensivt Israelhat så fort tillfälle ges. Nu har han låtit hatiska jihadister segla iväg från Turkiet, till en planerad konfrontation med Israel.

Att Svenska politiker inte är lite mer försiktiga är mer förvånande. Vår utrikesminister har redan bestämt sig och säger: ”Vi fördömde med skärpa den våldsanvändning – dödssiffran vittnar om ett betydande övervåld från israelisk sida”.

Hans Linde, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (V)  säger ”att fredligt och folkligt solidaritetsarbete döms ut som hat … säger mer om dagens Israel än om Ship to Gaza”.

”Uppgifter tyder på att de israeliska styrkorna helt klart har använt övervåld”, säger Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanösternavdelning i ett pressmeddelande.

Om man bemödar sig att titta på allt det videomaterial som redan finns, verkar det inte troligt att de Israeliska soldaterna möttes av sovande aktivister. Det verkar också otroligt att alla aktivister ägnat sig åt ”fredligt och folkligt solidaritetsarbete”. Visst, det är en video som släppts av Israel, men det material som Svensk TV hittills visat är filmat av den andra sidan, så varför inte lyssna även på den andra sidan? De inblandade Israeliska soldaterna berättar om lynchning av obeväpnade soldater, och att dom öppnade eld endast efter att flera av deras kamrater blivit allvarligt misshandlade och tom. kastade överbord.

Vad som är övervåld och inte bör utredas innan man drar alltför många slutsatser. Vi minns alla Jenin. Eller det är väl det vi inte gör. Det vi möjligen minns är medias självsäkra rapportering, med löpsedlar som talade om ”Blodig massaker av Israel”, och 500 döda civila Palestinier. I slutändan visade det sig vara 55 döda Palestinier, de flesta beväpnade, och 33 Israeler. Men vid det laget hade medieintresset svalnat och Israel hade förlorat ännu ett PR-slag. Historien verkar dessvärre upprepa sig om och om igen.

Press: SvD1, DN1,DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN6, DN7,  SvD5, SvD6,

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Peace motherfucker

Det finns inte så mycket information om vad som egentligen hände när Israel bordade den Turkiska fartyget Mavi Marmara i morse. Fotografer från Reuters satt dock med i de Israeliska helikoptrarna, så det kommer förhoppningsvis bilder senare.

I väntan på dessa publicerar israeliska Haaretz en bild av en av ”fredsaktivisterna” ombord:

Vad ska man säga? Det känns som att dom fick det ville; en blodig konfrontation med den israeliska militären. Det finns ingen anledning att sörja deras självförvållade död. Mer synd är det om de fredliga aktivisterna i de andra båtarna, som bistod dessa extremister, i tron om att det handlade om en fredlig humanitär aktion.

Press:  DN1,DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Haaretz

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Klok bloggare

Något att tänka på för våra Svenska Gazaseglare

Flottiljen med aktivister beräknas nå på Måndag förmiddag. Innan radioförbindelsen bryts vill jag skicka 3 korta råd till de svenska deltagarna:

1. Om ni agerar för att ni vill leverera förnödenheter, lämna dom till Israelerna så kommer dom att ta dem med i någon av de hundratals lastbilar dom redan nu tillåter passera gränsen varje dag.
2. Om ni agerar för att bryta blockaden mot Gaza, ansvarar ni för att Hamas beväpnas med Syriska och Iranska vapen. Det blir nämligen konsekvensen, och är huvudanledningen till blockaden av Gaza. Är ni villiga att ansvara för detta, kommer ni troligen att fängslas av Svenska polisen när ni kommer hem, så berätta det inte för någon.
3. Om ni vill göra livet lite enklare, varför försöker ni inte ta er in i Gaza via Egypten? Att övertala ett rättroget arabland borde väl vara oändligt mycket lättare än att övertala ”den lille satan” Israel. Om ni inte tror att det skulle vara lättare så kan ni börja fundera på varför det inte bara är Israel som vill strypa Hamasregimen i Gaza. Och efter det kan fundera på hur uttrycket ”nyttig idiot” kan appliceras på ert blåögda och naiva beteende.

Press: DN1, DN1, SvD1, SvD2

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Israels gräns mot Egypten

Det finns många barriärer och murar runt om i världen.

Oavsett vad man tycker om den som Israel byggt mot Västbanken så är det ett faktum att den fyllt sitt syfte: att minska terrorattackerna mot Israel. De har i praktiken upphört efter det att barriären blivit mer och mer heltäckande. Att den innebär ett elände för många palestinier är det ingen tvekan om, speciellt i området runt Jerusalem, så att kalla den en succé vore kanske väl magstarkt, men den är definitivt framgångsrik både för Israel och även för de palestinska krafter som vill se förhandlingslösningar. Terrorattacker har mer än en gång grusat förhandlingar när de ”riskerat” att leda till någon typ av överenskommelse.

Men dett finns fler barriärer, några som byggs av vårt eget EU:

• Polen och Ungern har byggt barriärer mot Ryssland, Ukraina och Vitryssland
• Spanien har ett stängsel i städerna Ceuta och Melilla på marockanska fastlandet

Vissa barriärer i världen byggs på omtvistade områden:

• Indien har byggt en barriär i Kashmir mot Pakistan
• Saudiarabien har byggt en barriär mot Jemen
• Marocko har byggt en mur genom Västsahara
• Egypten bygger en underjordisk barriär längs gränsen mot Gaza

Vissa kan ses som motiverade, andra inte. Vissa kan kritiseras, vissa inte. Nu senast kan vi läsa att Israel bygger en barriär längs sin gräns mot Egypten. Om det är motiverat eller ej bestämmer naturligtvis Israel. Men vad finns det för anledning att kritisera bygget? Det borde inte vara konstigare än att varje annat land försöker kontrollera sina gränser mot sina grannländer.

Press: SvD, Dagen,

Bild: Barriären mellan Israel och Västbanken består till ca 95% av stängsel. Här exemplifierat med stängsel från gränsövergången i Karni mot Gaza. 10,2% av Västbanken hamnar på ”fel sida” av barriären (2007). Copyright © 2010 Hellström

Land for peace

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vill träffa palestiniernas president Mahmud Abbas i Egypten för att försöka få igång fredsförhandlingarna.

Netanyahus föregångare Olmert kom med ett erbjudande som dessvärre negligerades av Abbas. Förslaget gick ut på att Israel behåller 6.3% av Västbanken och istället ger palestinierna 5.8% i ersättningsområden. Därigenom skulle 70% av alla israeliska bosättare kunna bo kvar och möjligheterna till att genomföra förslaget öka.
Förutom att det låter som ett realistiskt förslag, så visar det på att bosättarna inte är det stora problemet i konflikten, än mindre orsaken, som ofta görs gällande. Tålamodet hos de sekulära israelerna börjar också att tryta, och man resonerar tom. om att lämna dom som inte vill flytta från Västbanken.

Men förslaget på 99.5% var uppenbarligen inte tillräckligt, ens för samtal. Undrar vad Netanyahu ska föreslå? Problemet är att de islamistiska krafterna inte ens nöjer sig med 100%:

Press: DN1, DN2, SvD1, SvD2

Andra intressanta bloggar om: Israel, Palestina

Världens våld mot muslimer

Sedan staten Israel bildades har det pågått oavbrutna övergrepp mot araber och muslimer runt om i världen. Konflikten mellan Israel och arabländerna och palestinierna framställs av någon anledning ofta som huvudkonflikten. Men hur står sig egentligen den konflikten i jämförelse med allt annat våld som plågat och fortfarande plågar världens muslimer under den tid då Israel existerat:

• Algeriet: 1954-1962: Frankrike dödade minst 500.000 muslimer. 100.000 dog senare i inbördeskriget.
• Sudan: 1955- : Landet plågades av ett fruktansvärt inbördeskrig, deportering, islamifiering, utrotning och totalt 2-3 MILJONER döda.
• Afganistan: Kriget mot Sovjetunionen skördade 1-1,5 miljoner offer. Ytterligare 1 miljon människor dog i det efterföljande inbördeskriget.
• Somalia: 1977- , Inbördeskrig med 400-550.000 döda.
• Bangladesh 1971: 1-2 miljoner människor slaktades av Pakistansk militär.
• Indonesien 1965-66: Militären dödade 400.000.
• Indonesien dödade 100-200.000 på Östtimor 1975-1999.
• Irak: Krig, etnisk rensning, uppror med 1,5-2 miljoner döda som resultat.
• Iran 500.000-1.000.000 döda i kriget mot Iran
• Yemen: Inbördeskrig mellan 1962-70 med Saudiarabien och Egypten inblandade. Minst 100.000 döda.
• Tjetjenien: Mellan 150.000 och 300.000 döda i de två krigen mot Ryssland 1994-2001.

Dessa exempel summerar till totalt ca. 10 miljoner dödade muslimer, varav ca 8,5 miljoner dödats av muslimska regimer, arabiska inbördeskrig eller arabiska etniska rensningar.

I krigen mellan Israel och arabländerna 1948-2009 har totalt omkring 60.000 muslimer dött (i tillägg har omkr. 20.000 israeler dött).

I den specifika konflikten mellan Israel och palestinierna har totalt 7-8.000 palestinier har dödats.

Detta kan jämföras med verkliga massakrer under samma tidsperiod:

• 1970: Jordaniens Kung Hussein slaktade tusentals palestinier i Svarta september
• 1982: Syriens Hafez al-Assad slaktade 30-40.000 muslimer i Hama-massakern

Varje offer är en tragedi! Men, i perspektiv av ovanstående, är Israel verkligen det centrala hotet mot världens muslimer, araber eller palestinier?

Att fokusera på att anklaga Israel för folkmord och massakrer, samtidigt som man blundar för katastrofer som är både 10 och 100 gånger större är inget mindre än en enastående DUBBELMORAL.

Andra intressanta bloggar om: Massaker, Folkmord, Dubbelmoral, Israel, Palestina, Araber, Muslimer

*) Bland ickemuslimska massakrer har vi ett skräckexempel i Kambodja 1975-79, med Pol Pot-regimen som ansvarig för ca. 2 miljoner döda.

Källor: Ben-Dror Yemini: And the world is silent, Gadi Taub

Press: SvD1, SvD2, DN1, DN2, DN3,

Häv blockaden! – Vilken blockad?

”Häv blockaden” står det på banderollerna i dagens demonstrationer på årsdagen av Gazakrigets utbrott (DN1, SvD) . Samtidigt kräver Hamas premiärminister Ismail Haniyeh att Egypten avbryter byggandet den underjordiska barriären mellan Gaza och Egypten, samt att gränsövergången mellan Egypten och Gaza i Rafah öppnas. Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah ställer samma krav.

Både Israel och Egypten håller alltså gränserna till det Hamasstyrda Gaza stängda. Det är inte någon egentlig nyhet (se tex. här, här eller här), men hur många av de svenska demonstranterna känner till detta? Men faktum är alltså att det inte bara är stora stygga Israel som vägrar att ha göra med den fascistiska Hamasregimen. Givetvis har Egypten sina speciella skäl att avsky Hamas, men situationen är inte så svart-vit som den oftast framställs. Att förutsättningslöst kräva att Israels blockad upphör (vilket naturligtvis är vad banderollerna syftar på) är att stödja en fascistoid regim som förtrycker det palestinska folket, och som överhuvud taget inte vill se en fredlig samexistens med Israel.

Men man ska kanske inte kräva alltför mycket av de svenska demonstranterna. Svensk media har knappt nämnt att Egypten faktiskt kontrollerar sin gräns mot Gaza, och FN:s generalsekreterare verkar även han lyckligt ovetande (BBC).

Press: DN2,  SYD

Andra bloggar om: Israel, Gaza, hamas

Upprepade dumheter om arabvärlden och palestinierna

Dumheter blir sällan förnuftigare för att de upprepas in absurdum. Däremot kan idelig upprepning göra att dumheter till slut tas för sanning, speciellt om ingen bryr sig om att säga emot. Ett exempel återfinns i kolumnen Vänsterspalten (VK 18/3) där skribenten upprepar slagord av den brittiske journalisten Robert Fisk:

”Alla pratar i dag om islamism kontra demokrati. Det är inte där skon klämmer. Det handlar om något mycket enklare: rättvisa. Vad palestinierna och arabvärlden önskar är rättvisa… Den typ av rättvisa där oförrätter erkänns och synder sonas på det att fiender ska kunna se varandra i ögonen igen”

Och vilka synder är det då herr Fisk talar om? Är det möjligen Syriens massaker på tiotusentals araber i Hama 1982? Eller måhända ”Svarta september” 1970 då Jordaniens militär dödade tusentals palestinier? Eller handlar det möjligen om att arabländerna låtit de palestinska flyktingar som de själva hjälpt till att skapa, leva i förfärliga flyktingläger  i flera decennier? Nej, den stora synden är tydligen upprättandet av en judisk stat på en yta som motsvarar några promille av arabvärldens totala yta. Staten Israels tillkomst för mer än 60 år sedan skulle alltså vara ett större problem för arabvärldens folk än massakrer på den egna befolkningen, bristen på yttrande- och religionsfrihet, kvinnoförtryck och förföljelser av minoriteter. Det är inte bara uppenbart nonsens. Det är ett direkt stöd för arabvärldens diktaturer och teokratier. Att leda uppmärksamheten mot en yttre fiende är en välkänd metod för att minska inhemsk regimkritik, och flera arabledare erkänner att konflikten mellan Israel och arabvärlden använts och fortfarande används på det sättet.

Skribenter som Robert Fisk har dessutom en märkligt selektiv syn på vilka historiska oförrätter och synder som, många decennier senare, rättfärdigar hämndaktioner och oförsonliga krav på upprättelse. Första halvan av 1900-talet var fyllt av krig, massakrer och folkomflyttningar. Både västvärlden och arabvärlden var skyldiga till detta. Men vi ser väldigt få japaner som utför självmordsattacker mot USA som bombade landet sönder och samman i slutet av andra världskriget. Vi ser inte heller tyska terrorgrupper attackera London som hämnd för tiotusentals civila bomboffer. Kanske för att inga engelska terrorgrupper känner ett behov av att återgälda de tyska terrorbombningarna av London under samma period. Vi ser inte heller några judiska terrorgrupper som vill hämnas de hundratusentals judar som slängdes ut från Syrien, Egypten och resten av arabvärlden. Kanske för att tiotals miljoner människor runt om i Europa under samma tidsperiod tvingades lämna sina hem utan att erhålla någon automatisk rätt att återvända. Men det skulle alltså råda ett märkligt undantag för palestinierna som, enligt debattörer som Robert Fisk, har så rätt i sina krav att de mest bestialiska våldsdåd bör bemötas med medömkan och förståelse.

Sådana dumheter har upprepats under mer än 60 års tid men blir inte förnuftigare för det. Och de blir sannerligen inte förnuftigare av att framföras i kulturellt smakfulla arrangemang, även om Robert Fisks ”viktorianska specialitet” tydligen imponerar på VK:s skribent. För varje gång dumheterna upprepas, även av svenska kulturskribenter, förlängs konflikten mellan israelerna och palestinierna. Sådant borde inte förekomma ens i en ”Vänsterspalt” utan borde för länge sedan ha tippats över kanten ner i avgrunden.

Media: DN1, DN2, SvD1, VK, DN3, DN4, DN5,

Andra bloggar om: Israel, Gaza, hamas

Grapefrukt och annat från Israel

Köpte häromdagen röd grapefrukt på Coop. Skylten hävdade att frukten kom från Israel och jag genomförde alltså ett av mina sedvanliga stödköp. TRODDE JAG!

Döm om min bestörtning när jag hemma vid skärbrädan upptäckte att klisterlappen på grapefrukten avslöjar ett annat ursprungsland nämligen Turkiet. Nästan tvärtom med andra ord!

Skandalöst, men jag får väl kompensera med stödköp av datorer med Microsofts programvara och Intels processorer. Båda företagen har ju som bekant avancerad forskning och tillverkning i Israel så alla datorer har i princip Israel som ursprungsland.

Ett sionistsäkert alternativ för den pseudomoraliska bojkottningseliten blir diverse trävarianter, se bild.

Andra bloggar om: Israel

Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Fred i Mellanöstern

Vad slags ledare är egentligen hamas?

I FN:s säkerhetsråd kritiserade i går FN:s ”Humanitarian Affairs Chief” John Holmes hamas:

”The reckless and cynical use of civilian installations by Hamas and indiscriminate firing of rockets against civilian populations are clear violations of international humanitarian law,”

Sakta men säkert kommer bekräftelser på det Israel hela tiden hävdade under bombingarna: Hamas använder civila byggnader, och även FN-byggnader, för raketattacker och annan militär aktivitet, och detta ledde till de stora civila dödstalen.

Och som om inte eländet var nog, så bröt hamas (eller någon av deras polare) i går vapenvilan med en bomb som sprängde ett israeliskt militärfordon i luften då den patrullerade gränsen mot Gaza på den israeliska sidan. Israeliska soldater dödades och lemlästades, och Israel svarade i dag med att bomba tunnlar i Rafah som används för vapensmuggling men även för livsmedel och medicin till civilbefolkningen. Mindre lyckat för civilbefolkningen.

I dag sköts en raket från Gaza in i Israel. Ingen skadades tack och lov. Som respons på detta stängs gränsövergångarna i Kerem Shalom and Karni. I går transporterade 185 lastbilar in förnödenheter från Israel till Gaza. Nu är det alltså stopp. Återigen dras snaran åt kring halsen på civilbefolkningen, som en direkt följd av hamas agerande.

Är det någon som undrar över varför palestinierna i Gaza lever i misär, och är det någon som tror att det kommer att ändras så länge dom har hamas som ledare? Det ska väl i så fall vara de stolliga svenska aktivister som utan urskiljning kastar sig i famnen på hamas, bara därför att dom är mest anti-israel och anti-usa. Tänk om dom istället givit sitt stöd till palestiniernas moderata krafter som åtminstone på papperet strävar mot en fredlig samexistens med Israel.

Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Ynet, Haaretz

Andra bloggar om: Israel, Gaza, hamas

Israel har världens stöd

Rubrikerna under Israels 3 veckor långa operation i Gaza har mestadels fokuserat på påstådda massakrer och övervåld. De demonstrationer vi sett har mestadels fokuserat på samma sak och i allmänhet varit starkt Israelfientliga.

Tidningarnas ledarskribenter och de flesta politiker har dock legat ovanligt lågt i ensidig kritik av Israel. ”Vanligt folk” verkar också ha den klarsynta åsikten att hamas oavbrutna raketbeskjutning EFTER det att Israel lämnat Gaza inte direkt tyder på någon större fredsiver.

De enda som tycks ha problem med världsuppfattningen är marginella debattörer som är så fast i sina ideologiska ramar att dom inte klara av att se klart. Lyckligtvis har dessa tragiska figurer inget att säga till om i politiken, och en läsarskara som i stort sett begränsas till likasinnade kamrater.

Verkligheten är istället att nu, en dag efter det att Israel deklarerat ensidigt vapenstillestånd, sitter ledarna för EUs mäktigaste länder och äter middag med Israels ledare för att närmast fira resultatet av det som skett. Givetvis poängterar man värdet av att våldet nu verkar vara över för tillfället, men det råder ingen tvivel om vem världen ser som sin gemensamma fiende.

Ledarna från England, Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Tjeckien poängterar att raketbeskjutningen från Gaza givetvis måste upphöra och vikten av att förhindra smuggling och en ny uppladdning av hamas vapenarsenal. EU kommer aktivt att medverka i gränskontroll och för att förhindra nya tunnlar för smuggling. Hamas är nämligen inte en normal regim som har rätt till ett väpnat försvar.

De europeiska ledarna kom just från Egypten och samma typ av förtroliga samtal med president Mubarak och palestinierna president Abbas. Andra supportrar är Jordanien, Saudiarabien och givetvis USA. Världen är egentligen ganska klar över vem som är bad guy och good guy för en gång skull.

Israels president Olmert beklagade återigen alla civila palestinska dödsoffer och sa ”Vi ville inte skada dem eller deras barn. Dom är hamas offer”. Frågan är om den saken kommer att kunna ändras eller om det palestinska folket fortfarande kommer att vara de stora förlorarna.

Media: Haaretz, Ynet, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,  DN4, DN5

Andra bloggar om: Israel, Gaza, hamas

Sanningssägaren Gideon Levy

Journalisten Gideon Levy som DN väljer att slå upp stort med en artikel som vädrar Levys förhoppning om att Israels politiker ska ställas inför krigsrätt. Han får naturligtvis tycka vad han vill och gör även det på sina normala plats i tidningen Haaretz i Israel. Där har han under ett flertal år jobbat sig till ett rykte som rabiat skandaljournalist som inte drar sig för att sprida osanningar om Israels agerande i konflikten med palestinierna. När han konfronteras med fakta avslöjar han sin inställning till sitt arbete med kommentarer som ”Detaljerna spelar ingen roll. Problemet är ockupationen”. Man undrar sannerligen om det ses som en merit när man vill publicera sig i DN.

Media: nrg, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Andra bloggar om: Israel, Gaza, hamas